KarolinEvaMarianaFasth

Ja det är sant, jag har väll en normal familj. För det finns ju ingen regel på hur en normal familj ska vara. MEN! Hur mycket bönar och ber du om att få ta en sväng på stan ed din mamma? Liksom vissa shoopar pp ett par tusen om dem går med sin mamma. Jag får vara glad om jag ens kan få gå 1 timma på stan med min! Vissa kan bara sprnga tll sin mamma och säga. Mamma jag såg en snygg tröja där och ett ar snygga skor där kan jag få dem. Jag kan inte det! Vet ni hur jobbigt det är för det första att ha så pass många syskon så ni knappt får någon tid med er mamma. Eller rätare sagt aldrig får ensam tid med henne. För dem små går först?! Och plus att ha en cancer sjuk mamma! Vet ni det eller? Och att inte ha en pappa i vardagen! Min pappa är som en främande person känns det som om ibland. Man träffar han kanske 3 ggr om året! Vet ni hur det är? Jag vill bara he en fucking normal familj. En mamma och pappa som är gifta och har tid med sena barn! Ist har jag detta . Vad är det joh min familj! Jag vill bara ha allt bra ju! Och sen när man har en handikappad stora syster. Så ger det ganska många förhinder. Man kan inte resa utomlands med familjen. Man kan inte åka och bada med hela familjen.
Utan man måste ha främlingar i sitt hem. Är det en trygg miljö? NEJ!. Innan man lärt känna dem som jobbar här, vet ni hur rädd man är. Vem vet om det är en mödare. Men fattar ni! Jag har det svårt nog liksom palla allt detta då!!! Ni vet inte min bakgrund så nu ska ni få höra om den! Ni fattar nog lite bättre då.


Som liten bodde jag i Rambodal med mamma, pappa, isabell, josefin och lisett.

Inte ens då var vi en normal familj! Mamma jobbade inte då hon tog oss barn. Eftersom att ja Josefin satt i rullstol då rå. Pappa jobade för det mesta oc om han inte jobba så satt han vid datorn. Det bästa med min barndom var nog att jag älskade att sitta i pappas knä och spela ett bil spel,, med en sånn där ratt vet ni. Kommer ihåg det så väl. Och ett barn med fart var jag allt då jag nästan alltid var på nya äventyr med min kompis Bmbim som jag kallar honom än iadg! Iaf efter ett par år i rambodal så kilde sig mamma och pappa. Man blev antagligen helt förkrossad. Någon annat kan jag inte tänka mig iaf! Pappa flytta till farmor i stan. Och mamma och vi barn bodde kvar i Rambodal. Mamma träffade Torbjörn. Kort tid efter så väta mamma barn. Jag åkte till pappa då och då kommer jag ihåg. En grej jag och pappa gjorde var att se på den lilla sjögungfrun 2 och när den var klar så spelade jag ett spel som hansla om filmen. Hehe, iaf nyår 1999 så ville mamma och Torbjörn fira nyår tsm utan oss barn. S vi åkte till mormor och Peter i Stavsjö. Vi hade så roligt kolla upp i luften ocg såg alla färger.

Mn turen vände till otur. Mamma och Torbjörn kommmer i ful fart oc h skriker skräckslagna det brinner hemma. Ta ungarna och kom. Vi kommer fram och ser hur det brinner. Mina julklappar bara brann upp. Mitt hem brann upp. Och mitt lv brann upp. Jag kna än se idag lågorna och alla brannbilar hur det blinka blått mellan husen på husväggarna när jag blundar. Jag kan höra hur min syster josefin skrek efter sin permobil som stod i frådett. Det var hemskt. Den natten kommer alltid att skrämma mig.

Nu när vi inte hade något hem, så var morfar gullig och ställde upp. Vi fick bo i hans lägenhet i Hageby, då han flytta till sin tjej undertiden.

I flera omgångar så kom det massor av leksaker till oss barn. Från okända människor som tyckte synd om oss. Omtänkssamma människor det är det underbaraste jorden har. Iaf och så kom tidningen i omgångar och. So barn så stod man bara helt tom på ord. Vad skulle man säga? Skulle man skratta eller gråta?! Man vet ingenting just när man har varit i det läget. Än idag vet jag inte. Jag är fortfarande tom på ord.

Liet blev mer helvete när vi flytta till Navestad. Skriver om det senare eller en annan dag!